Eowyn
eowyn är född -05 (så hon fyller tio i år!!! *party*) och är en nordsvensk. ja. får frågor varje gång jag lägger upp en bild på henne någonstans från folk som ba WOAH VAD ÄR DET FÖR RAS och "ofta hon är nordsvensk hon är ju så liten??????", och well... ja, det är hon. hon är aldrig noggrant mätt så jag vet inte exakt hur hög hon är men tror vi kom fram till att hon är omkring stor c-/liten d-ponny och ser mest ut som en förvuxen shettis med världens kortaste ben. hon är den första hästen jag haft som jag verkligen verkligen trivs med (tidigare har jag haft en liten skruttig b-ponny på foder och en artonårig fjording som visserligen var jättesöt men som jag absolut inte kunde hantera), och jag kommer ihåg hur jag och mamma scrollade runt på hästnet i jakt på en ny ridhäst till mig, efter att min fjording dog och vi bara lånade en liten shetlandsponny som sällskap, båda fastnade vid den lilla fluffiga svarta hästen och blev helt kära i henne DIREKT. dessutom var det så himla roligt och passande med hennes namn, eftersom min mammas häst (som också är en nordsvensk) heter frodo!
vi åkte och provred och blev ungefär hundrafemtiotusen miljarder gånger mer kära i henne, men åkte därifrån med en ledsen klump i magen då det var flera andra som var intresserade av henne och det kändes som att vi inte hade minsta lilla chans att få henne. men det gjorde vi, och i september 2013 stod det två små svarta hästar i hagen hemma hos oss.
hon är verkligen VÄRLDENS snällaste och mysigaste och otroligt lättlärd. jag är van vid lite lättskrämda, tokiga och opålitliga hästar som flyger i luften av att möta en bil eller helt plötsligt får för sig att sticka iväg och springa rätt ut i skogen, för så har båda mina tidigare hästar varit, men hon är jättecool och brukar inte vara rädd för någonting och den enda gången hon någonsin stuckit iväg utan att jag haft någon kontroll över henne var när vi helt plötsligt mötte en lös ponny i skogen (som rymt från ett stall i närheten) som sprang efter oss och jagade oss hela vägen hem......... hon är vanligtvis sjukt snubblig och brukar gå ner på knä x antal gånger så jag trodde hon skulle ramla och slå ihjäl sig när hon sprang där i full galopp på små slingriga skogsstigar fulla med stenar, men det klarade hon tydligen asbra.
nu under hösten & vintern har hon stått ganska mycket, helt enkelt för att jag inte haft orken eller motivationen att rida men jag har tänkt försöka sätta igång henne igen till våren. hon är nog den piggaste nordsvensken jag någonsin varit med om, och i och med att hon inte rids så mycket har hon blivit lite tittig, inte alls lika orädd som hon är annars och totalt omöjlig att rida på i sällskap av min mammas trötta nordis - hon hamnar alltid typ en halv mil framför, trippar på stället och blir helt stirrig. hon är mycket lugnare att rida på själv. det här med ridning har aldrig varit något ~stort projekt~ för mig, med träningar och tävlingar och ORDENTLIG RIDNING utan jag har mest nöjt mig med att skrutta omkring i skogen för att det är mysigt, så det där med mål vet jag inte riktigt. men eftersom jag vet att hon kan så vill jag himla gärna börja rida igång henne lite mer ordentligt. tror att hon trivs bäst som en liten skogsmullehäst så jag har inte direkt några stora planer, men nu har jag tänkt börja rida igång henne igen och eftersom jag rider på ridskola också, kanske testa att ta med henne på en lektion. liksom bara för att testa hur det funkar och för att jag tror det skulle vara nyttigt för oss båda, det finns ju till exempel säkert tusen saker jag skulle kunna göra bättre men som jag själv inte vet om eller tänker på eftersom jag alltid rider för mig själv.
...men ja! det var typ det. här är hon, min lilla gos.
