01.32
Jag brukar nästan aldrig vara vaken vid den här tiden på dygnet längre, jag har liksom... Vänt på dygnet fast åt motsatt håll, och nu för tiden har jag en lite mer... Mänsklig dygnsrytm. Det är en utav alla positiva förändringar som skett sedan jag började med mina nuvarande mediciner; jag kommer så mycket lättare in i bra rutiner och vanor och jag vaknar alltid tidigt på morgnarna, somnar tidigt på kvällarna och får tillräckligt med sömn varje natt. Det är så himla skönt. Kom att tänka på hur mitt liv sett ut innan jag fick några fungerande mediciner och jag förstår knappt hur jag kunde överleva, typ. Skriver nog lite mer om e t i ett nytt inlägg senare, just nu är jag lite Borta i huvudet pga min sömnmedicin. Hade precis tänkt sova och sen ba NÄ JAG VILL SKRIVA ETT BLOGGINLÄGG!!! Så nu har den börjat verka och jag är typ helt luddig i huvudet Cohen kan knappt skriva, haha.
Men nu ligger jag i alla fall här. I sängen, under ljusslingan med lamporna som ändrar färg och täcker hela mitt rum i mysigt ljus, och med regnet utanför fönstret. Sommarregn gör mig så känslosam på något sätt... Satt och läste mina tidigare inlägg här idag och kom till det där jag skrev om den där veckan i juni. Grät lite inombords, det var den finaste och bästa veckan någonsin med allt som hände då. Jag saknar allt så mycket. Håller väl nästan på att gå under av saknad. Vill bara kunna spola tillbaka tiden och stanna där föralltid.
