sammanfattning utav år 2013
/// januarispellista ///
1 januari 2013 klockan 00.00 och jag stod frusen ute i snön, gömde mig för fyrverkerier. Önskade mig kramar, pillade på mobilen, övervägde att skicka sms som aldrig skulle blivit annat än ignorerade och bortglömda och skrattade åt. Struntade i allt det där med tårar och trasiga hjärtan och skrek istället ut min ilska i bittra låttexter, läste franska ordböcker och raderade allting annat än ett telefonnummer och några gamla sms en morgon på bussen till skolan.
"över en månad utav tystnad och jag har kämpat mig igenom ensamma ångestnätter, hysteriskt gråtande på tåget och impulserna att skicka sms jag ändå skulle ångrat fem sekunder senare. jag har skrikit in i kudden hur mycket jag saknar dig. jag har rivit sönder fotografiet av dig, ångrat mig och gråtande suttit på golvet och tejpat ihop det igen, för att sedan klippa sönder det i så små bitar att det inte skulle gå att reparera igen. jag har byggt upp en slags fasad och försökt spela bitter och oberoende för att minsann visa att jag skiter väl i dig, medan jag i själva verket brytt mig precis lika jävla mycket som tidigare. jag har skapat minst hundra spellistor tillägnade dig och jag har velat gråta skrika kräkas dö varje gång någon ens råkat nämna ditt namn. jag har velat slå sönder hela mitt rum för att allt här inne påminner om dig och jag har med skakiga ben och ett djupt andetag på bussen till skolan raderat dig ur mitt liv så gott det går."
Grät och grät och grät och kramade om och pussade på min lilla gosehäst för sista gången den fjärde januari, fick en liten ny hästkompis en vecka senare, färgade håret lila och skrev låttexter i handflatan. TACK HEJ, FUCK DIG. Jag har fått nog.
/// februarispellista ///
Var sjuk nästan hela februari. Stängde in mig på rummet, var nästan aldrig i skolan, läste böcker och drack te och tittade på Glee dygnet runt. Efter en kväll framför Melodifestivalen fann jag mig själv med SKYLiMiT i hörlurarna en måndagsmorgon på tåget till skolan.
Var sjuk nästan hela februari. Stängde in mig på rummet, var nästan aldrig i skolan, läste böcker och drack te och tittade på Glee dygnet runt. Efter en kväll framför Melodifestivalen fann jag mig själv med SKYLiMiT i hörlurarna en måndagsmorgon på tåget till skolan.
/// marsspellista ///
Inledde mars med att dansa omkring på mitt rum till Nordpolen, dansa omkring på grusiga gator med is som börjat smälta bort, klippte av mig håret och klippte luggen alldeles för kort och jag har aldrig haft så dåligt självförtroende, jag har aldrig känt mig så ful eller skämts så mycket över mig själv som jag gjorde då. Folk kommenterade hela tiden hur fula ögonbryn jag hade vilket jag redan var väldigt medveten om, grät lite för ofta över mitt utseende och ville vägra visa mig bland folk tills luggen växt ut igen. Tog bussen till Erikslund efter skolan en dag tillsammans med några klasskompisar för att träffa YOHIO för den första av numera elva gånger, och efter det var jag fast.
Inledde mars med att dansa omkring på mitt rum till Nordpolen, dansa omkring på grusiga gator med is som börjat smälta bort, klippte av mig håret och klippte luggen alldeles för kort och jag har aldrig haft så dåligt självförtroende, jag har aldrig känt mig så ful eller skämts så mycket över mig själv som jag gjorde då. Folk kommenterade hela tiden hur fula ögonbryn jag hade vilket jag redan var väldigt medveten om, grät lite för ofta över mitt utseende och ville vägra visa mig bland folk tills luggen växt ut igen. Tog bussen till Erikslund efter skolan en dag tillsammans med några klasskompisar för att träffa YOHIO för den första av numera elva gånger, och efter det var jag fast.
/// aprilspellista ///
Tog långa ensamma promenader i aprilsolen genom staden jag avskyr mer än någonsin, gick på Justin Bieber-konsert, bakade veganska tårtor och var på YOHIO-signering nummer två. Träffade Alice för första gången när hon kom till Västerås, vi satt på en bänk inne i Igor och drack energidricka och pratade om saker och jag hälsade på Ray innan jag klev på mitt tåg och åkte hem. Det var nog i april någon gång jag blev som en helt ny människa, på något sätt. Jag slutade vara så känslig, slutade älta allt gammalt, slutade bry mig och känna så mycket för allting någonsin. Jag vet inte riktigt.
Tog långa ensamma promenader i aprilsolen genom staden jag avskyr mer än någonsin, gick på Justin Bieber-konsert, bakade veganska tårtor och var på YOHIO-signering nummer två. Träffade Alice för första gången när hon kom till Västerås, vi satt på en bänk inne i Igor och drack energidricka och pratade om saker och jag hälsade på Ray innan jag klev på mitt tåg och åkte hem. Det var nog i april någon gång jag blev som en helt ny människa, på något sätt. Jag slutade vara så känslig, slutade älta allt gammalt, slutade bry mig och känna så mycket för allting någonsin. Jag vet inte riktigt.
/// majspellista ///
En dag i maj satt jag ensam och panikslagen på en bildlektion i skolan. Omringad av människor från parallellklasser som allihop satt lugnt och småpratade med sina vänner, ritade, gjorde uppgiften vi fått utan några som helst problem. Och där satt jag, flackade med blicken och tuggade sönder underläppen och lät några tårar droppa ner på det tomma pappret nedanför mig. Jag klarade inte av att sitta och rita omringad av en massa människor jag inte känner.
”Men gör uppgiften nu då.”
*tystnad*
”Du måste vara färdig om fem minuter.”
*tystnad*
”Hör du inte vad jag säger?”
*tystnad*
”Jag blir arg på dig snart, svara då.”
*tystnad*
”MEN RITA BARA NÅGOT, SKRIV DITT NAMN, GÖR VAD SOM HELST INNAN JAG BLIR RIKTIGT ARG PÅ DIG.”
Och jag stängde in mig på skoltoaletten och grät. Plockade fram mina hörlurar med skakiga händer och bestämde mig för att lyssna igenom YOHIOs relativt nysläppta album, tryckte på shuffle och fick fram en låt jag aldrig riktigt ägnat så mycket tid åt. Break the border. Jag lyssnade noga, och vartenda litet ord, varje mening riktigt talade till mig. Speciellt en utav dem, show me that your smile can change the world. Jag plockade upp en svart tuschpenna ur väskan och skrev ner det på handleden, tog ett djupt andetag och gick ut från toaletten. Sedan dess har den där låten räddat mig så många gånger, sedan dess har den där meningen stått där på min handled och hjälpt mig igenom alla svåra situationer. En vecka senare under nästa bildlektion frågade läraren mig om jag ville sitta ensam vid ett eget bord och rita, men jag sneglade ned på handleden, skakade sedan på huvudet och satte mig vid bordet tillsammans med alla de andra. Och jag klarade till och med av att låta läraren visa upp min teckning inför resten utav gruppen efteråt.
Annat jag gjorde i maj: hade jordgubbspicknick i Vasaparken med Sofie och övernattade i skolan.
En dag i maj satt jag ensam och panikslagen på en bildlektion i skolan. Omringad av människor från parallellklasser som allihop satt lugnt och småpratade med sina vänner, ritade, gjorde uppgiften vi fått utan några som helst problem. Och där satt jag, flackade med blicken och tuggade sönder underläppen och lät några tårar droppa ner på det tomma pappret nedanför mig. Jag klarade inte av att sitta och rita omringad av en massa människor jag inte känner.
”Men gör uppgiften nu då.”
*tystnad*
”Du måste vara färdig om fem minuter.”
*tystnad*
”Hör du inte vad jag säger?”
*tystnad*
”Jag blir arg på dig snart, svara då.”
*tystnad*
”MEN RITA BARA NÅGOT, SKRIV DITT NAMN, GÖR VAD SOM HELST INNAN JAG BLIR RIKTIGT ARG PÅ DIG.”
Och jag stängde in mig på skoltoaletten och grät. Plockade fram mina hörlurar med skakiga händer och bestämde mig för att lyssna igenom YOHIOs relativt nysläppta album, tryckte på shuffle och fick fram en låt jag aldrig riktigt ägnat så mycket tid åt. Break the border. Jag lyssnade noga, och vartenda litet ord, varje mening riktigt talade till mig. Speciellt en utav dem, show me that your smile can change the world. Jag plockade upp en svart tuschpenna ur väskan och skrev ner det på handleden, tog ett djupt andetag och gick ut från toaletten. Sedan dess har den där låten räddat mig så många gånger, sedan dess har den där meningen stått där på min handled och hjälpt mig igenom alla svåra situationer. En vecka senare under nästa bildlektion frågade läraren mig om jag ville sitta ensam vid ett eget bord och rita, men jag sneglade ned på handleden, skakade sedan på huvudet och satte mig vid bordet tillsammans med alla de andra. Och jag klarade till och med av att låta läraren visa upp min teckning inför resten utav gruppen efteråt.
Annat jag gjorde i maj: hade jordgubbspicknick i Vasaparken med Sofie och övernattade i skolan.
/// junispellista ///
Det blev juni, och jag var mest arg på allt. Den sextonde åkte jag till Stockholm för att se YOHIO på RixFM-festivalen, och jag minns att jag blev jätteglad över att han tittade in i min kamera på några bilder och hälsade på mig när jag kom fram till honom, och att i samma sekund som YOHIO klev ut på scenen i Kungsträdgården blev det åska, hagel och skyfall, jag råkade slå till någon som skymde sikten med ett paraply och jag trodde min kamera skulle bli vattenskadad, men det blev den inte. Var på Dinocon en dag också - satt i en park och lyssnade på gosig musik, såg Crestillions första spelning, skämde ut mig jättemycket inför folk och fick panik och satt och grät på en trappa halva kvällen.
Det blev juni, och jag var mest arg på allt. Den sextonde åkte jag till Stockholm för att se YOHIO på RixFM-festivalen, och jag minns att jag blev jätteglad över att han tittade in i min kamera på några bilder och hälsade på mig när jag kom fram till honom, och att i samma sekund som YOHIO klev ut på scenen i Kungsträdgården blev det åska, hagel och skyfall, jag råkade slå till någon som skymde sikten med ett paraply och jag trodde min kamera skulle bli vattenskadad, men det blev den inte. Var på Dinocon en dag också - satt i en park och lyssnade på gosig musik, såg Crestillions första spelning, skämde ut mig jättemycket inför folk och fick panik och satt och grät på en trappa halva kvällen.
/// julispellista ///
Den andra juli tog jag tåget till Stockholm för att sitta på Skansen en hel dag tillsammans med Amanda. Såg YOHIO och Oskar Linnros, och varje gång jag hörde Från och med du flög tankarna osökt tillbaka till gamla minnen, men jag brydde mig inte så mycket. Det var nog någonstans i juli jag började gå från att hata Stockholm mest utav allt till att vilja åka tillbaka dit om och om igen, vilket jag gjorde en dag men förutom att träffa Alice i typ en timme fick jag mest sitta på Centralen hela dagen för ingen ville eller kunde vara med mig. YOHIO_i_mitt_liv var det bästa upptäckten någonsin, och efter en natt på twitter med magkramper av skrattgråt lärde jag känna Izzah. I juli skrev jag ett långt brev till YOHIO, lyssnade jättemycket på Kyary Pamyu Pamyu och fick en liten söt fluffig kaninkompis.
Den andra juli tog jag tåget till Stockholm för att sitta på Skansen en hel dag tillsammans med Amanda. Såg YOHIO och Oskar Linnros, och varje gång jag hörde Från och med du flög tankarna osökt tillbaka till gamla minnen, men jag brydde mig inte så mycket. Det var nog någonstans i juli jag började gå från att hata Stockholm mest utav allt till att vilja åka tillbaka dit om och om igen, vilket jag gjorde en dag men förutom att träffa Alice i typ en timme fick jag mest sitta på Centralen hela dagen för ingen ville eller kunde vara med mig. YOHIO_i_mitt_liv var det bästa upptäckten någonsin, och efter en natt på twitter med magkramper av skrattgråt lärde jag känna Izzah. I juli skrev jag ett långt brev till YOHIO, lyssnade jättemycket på Kyary Pamyu Pamyu och fick en liten söt fluffig kaninkompis.
/// augustispellista ///
Gick två veckor och räknade matte i sommarskola utan resultat, mådde mest dåligt, slutade äta, grät mycket och min enda räddning som skulle blivit att se YOHIO på Sommarkrysset blev aldrig av.
Gick två veckor och räknade matte i sommarskola utan resultat, mådde mest dåligt, slutade äta, grät mycket och min enda räddning som skulle blivit att se YOHIO på Sommarkrysset blev aldrig av.
September var en YOHIO-månad. Såg honom i Örebro och köade i tolv timmar, en vecka senare åkte jag till Norrköping för att träffa Izzah (och Hanna) för första gången och sova utanför Flygeln, och det var det finaste, galnaste, mest fantastiska dygnet i mitt liv. Trivdes så bra med Izzah, vi skrattade oss igenom hela natten och sov på parkbänkar och fick YOHIO att veta om att vi satt där utanför och köade. Träffade flera fina människor under dagen därpå, blev intervjuade av tidningar, sprang in hand i hand med Izzah under insläppet och vi grät och kramades när vi insåg hur nära vi skulle vara. YOHIO kastade en ros till mig när han kom ut på scenen, såg mig rakt i ögonen under den där speciella meningen i den där speciella låten, och på signeringen efteråt hälsade han direkt på oss och kände igen oss. Strax därpå satt vi i soffan inuti hans turnébuss tillsammans med honom och bandet, fick världens längsta kramar och innan vi gått ut genom dörren gav han oss Meet & greet till konserten i Annexet några veckor senare.
/// oktoberspellista ///
Det blev höst och jag började må sämre igen. ”Tanken på precis det här ögonblicket är det enda som fått mig att orka ta mig igenom de senaste veckorna” sa jag till YOHIO där jag stod ihopkrupen i hans famn med ansiktet begravt i hans tröja och hans hand som strök mig över ryggen, för det var precis så det var. Jag hade haft hundratals alarm på min mobil minst en gång i halvtimmen som fått mig att orka ta mig igenom varje vecka, varje dag, fram tills då. Snart får du krama om honom igen. Håll ut. Köade tjugosju timmar till Annexet-konserten tillsammans med Izzah, Jonna och Jennifer (och jättemånga andra men det var vi som var där såpass tidigt), träffade Jack som kom dit tidigt på morgonen och han blev genast vår vän - han hjälpte oss när vi var för fega för att våga gå fram och prata med Tommy, jag frös och fick låna hans vantar hela dagen och vi tog med honom till våra platser längst fram i kön för att han skulle få se Gackt från första raden. YOHIO böjde sig fram och verkligen såg mig rakt i ögonen och log när han sjöng ”show me that your smile can change the world” under konserten, jag och Izzah bara grät och grät och grät och YOHIO pratade med oss ifrån scenen.
Helgen därpå åkte jag till Stockholm igen för att gå på Alla tiders hits, men alltihop gick mest åt helvete och när jag tänker efter kunde det nog inte blivit något annat. Jag hade gråtit mig igenom hela natten innan jag åkte, varje gång vi klev på tunnelbanan fantiserade jag mest om hur det skulle kännas att kasta sig framför den istället och mitt under tvsändningen på kvällen svimmade Izzah. Vi fick spendera hela natten på Karolinska sjukhuset och det blev bara kaos, jag stängde in mig på toaletten och grät och dunkade huvudet i väggen och ville dö, Izzah hittade mig strax därpå och allt var hemskt. Men jag är glad att vi i alla fall hade varandra den där natten, för annars vet jag inte vad som hade hänt.
Några veckor senare åkte jag till Askersund för att se YOHIO igen och jag minns egentligen ingenting speciellt, förutom ögonkontakten under den där meningen ännu en gång, att jag satt och grät mitt på golvet innan signeringen och att vi hängde med Marcus & Fredrik utanför turnébussen efteråt - Fredrik sa att jag krossade hans hjärta för att jag inte ville dansa Fredrikdansen med honom, Marcus sa till mig att ”DITT FACE HAR JAG SETT ÖVERALLT”, bussen åkte ifrån dem och Jennifer jagade den med en kaffekopp.
Det blev höst och jag började må sämre igen. ”Tanken på precis det här ögonblicket är det enda som fått mig att orka ta mig igenom de senaste veckorna” sa jag till YOHIO där jag stod ihopkrupen i hans famn med ansiktet begravt i hans tröja och hans hand som strök mig över ryggen, för det var precis så det var. Jag hade haft hundratals alarm på min mobil minst en gång i halvtimmen som fått mig att orka ta mig igenom varje vecka, varje dag, fram tills då. Snart får du krama om honom igen. Håll ut. Köade tjugosju timmar till Annexet-konserten tillsammans med Izzah, Jonna och Jennifer (och jättemånga andra men det var vi som var där såpass tidigt), träffade Jack som kom dit tidigt på morgonen och han blev genast vår vän - han hjälpte oss när vi var för fega för att våga gå fram och prata med Tommy, jag frös och fick låna hans vantar hela dagen och vi tog med honom till våra platser längst fram i kön för att han skulle få se Gackt från första raden. YOHIO böjde sig fram och verkligen såg mig rakt i ögonen och log när han sjöng ”show me that your smile can change the world” under konserten, jag och Izzah bara grät och grät och grät och YOHIO pratade med oss ifrån scenen.
Helgen därpå åkte jag till Stockholm igen för att gå på Alla tiders hits, men alltihop gick mest åt helvete och när jag tänker efter kunde det nog inte blivit något annat. Jag hade gråtit mig igenom hela natten innan jag åkte, varje gång vi klev på tunnelbanan fantiserade jag mest om hur det skulle kännas att kasta sig framför den istället och mitt under tvsändningen på kvällen svimmade Izzah. Vi fick spendera hela natten på Karolinska sjukhuset och det blev bara kaos, jag stängde in mig på toaletten och grät och dunkade huvudet i väggen och ville dö, Izzah hittade mig strax därpå och allt var hemskt. Men jag är glad att vi i alla fall hade varandra den där natten, för annars vet jag inte vad som hade hänt.
Några veckor senare åkte jag till Askersund för att se YOHIO igen och jag minns egentligen ingenting speciellt, förutom ögonkontakten under den där meningen ännu en gång, att jag satt och grät mitt på golvet innan signeringen och att vi hängde med Marcus & Fredrik utanför turnébussen efteråt - Fredrik sa att jag krossade hans hjärta för att jag inte ville dansa Fredrikdansen med honom, Marcus sa till mig att ”DITT FACE HAR JAG SETT ÖVERALLT”, bussen åkte ifrån dem och Jennifer jagade den med en kaffekopp.
/// novemberspellista ///
Inledde november med att skriksjunga PLEASE DON’T TALK TO ME I FALL IN LOVE SO EASILY och tänka lite för mycket. Var livrädd för att öppna upp mig och få kontakt med någon igen, livrädd för att säga fel göra fel vara fel, skämma ut mig göra bort mig eller så småningom kanske bli krossad igen, jag hade mest panik och övervägde ständigt att radera, ignorera och sluta svara. Men nu är jag bara glad över att jag tvingade mig igenom den där rädslan, och framför allt att jag slutade bry mig så jävla mycket.
Jag var mycket i Stockholm i november, jag började älska Stockholm. Den andra åkte jag tunnelbana med Amanda till främmande platser, vandrade omkring i stan och handlade i konstiga asiataffärer, den femtonde gick vi på Japanloppis och jag låg på en bänk och stirrade upp på Sofia och Yoru som kramades ovanför mig och det var jätteawkward (HAHA), den tjugonionde var det YOHIO-signering på Bengans och vi gick dit med vårat gäng på typ tjugo personer. Oliver skrek ”yohiostaco” till alla, det var så lite människor där att vi fick gå in två gånger och YOHIO såg jätteglad ut och pratade med mig när jag kom fram, kände igen mig fast vi inte träffats på över en månad och skrattade när han signerade mitt iphoneskal för femte gången.
Inledde november med att skriksjunga PLEASE DON’T TALK TO ME I FALL IN LOVE SO EASILY och tänka lite för mycket. Var livrädd för att öppna upp mig och få kontakt med någon igen, livrädd för att säga fel göra fel vara fel, skämma ut mig göra bort mig eller så småningom kanske bli krossad igen, jag hade mest panik och övervägde ständigt att radera, ignorera och sluta svara. Men nu är jag bara glad över att jag tvingade mig igenom den där rädslan, och framför allt att jag slutade bry mig så jävla mycket.
Jag var mycket i Stockholm i november, jag började älska Stockholm. Den andra åkte jag tunnelbana med Amanda till främmande platser, vandrade omkring i stan och handlade i konstiga asiataffärer, den femtonde gick vi på Japanloppis och jag låg på en bänk och stirrade upp på Sofia och Yoru som kramades ovanför mig och det var jätteawkward (HAHA), den tjugonionde var det YOHIO-signering på Bengans och vi gick dit med vårat gäng på typ tjugo personer. Oliver skrek ”yohiostaco” till alla, det var så lite människor där att vi fick gå in två gånger och YOHIO såg jätteglad ut och pratade med mig när jag kom fram, kände igen mig fast vi inte träffats på över en månad och skrattade när han signerade mitt iphoneskal för femte gången.
/// decemberspellista ///
Det blev december och jag var trött hela tiden. Somnade hela tiden, överallt, sov mig igenom varenda tågresa och skoldag och ändå sov jag inte ens speciellt dåligt på nätterna. Var i Stockholm med skolan en dag, och jag vandrade omkring i stan med Sofie och tog kort på saker, åt på McDonalds och gick på en jättetråkig fotoutställning. Tre dagar senare åkte jag tillbaka igen. Jag hade ont i magen och grät nästan av nervositet på bussen dit, övervägde att strunta i alltihop och åka hem igen. Men det gjorde jag inte, istället satt jag på ett café i Gamla stan i tre timmar, fnissade med handen för munnen och pillade nervöst på min kaffekopp och fick höra att jag var duktig som hade vågat åka dit ändå, trots att det var så svårt för mig. Höll händer på tunnelbanan och kramades jättelänge bredvid en rulltrappa på t-centralen och på kvällen åkte jag till Huddinge med Amanda och Sofia för att se Kerbera.
Det här blev lite tidigare än vanligt då jag alltid brukar posta mina årliga sammanfattningar ungefär dagen innan nyår, men jag blev precis färdig och kunde inte hålla mig ifrån att publicera det direkt. Låt oss bara hoppas att det inte händer något under de kommande nio dagarna jag skulle velat ha med här. Det här har varit ett fint år, och saker har förändrats himla mycket. JAG har förändrats himla mycket. Jag är inte alls samma person nu som jag var i början utav året, och när jag tänker tillbaka inser jag att varje liten förändring har varit positiv. Jag har upptäckt min första riktiga idol sedan Tokio Hotel-tiden 2007, öppnats upp för en helt ny värld och lärt känna fler nya människor än jag någonsin gjort under ett år. Jag kan knappt minnas vem jag var innan allt det här, men det spelar mig egentligen ingen roll för jag tror inte ens att jag vill minnas. Jag har lärt mig att lämna gamla saker bakom mig, sluta älta gamla minnen och saker som varit och istället blicka framåt och se positivt på saker. Så för första gången tänker jag inte avsluta den här sammanfattningen med att skriva hur mycket jag kommer sakna år tvåtusentretton, tjata om hur fint det varit eller gnälla över hur hemskt det var. Det här har nog varit det bästa, mest lärorika året i mitt liv, allt har förändrats och jag har blivit som en helt ny människa, men nu blickar jag framåt. Nio dagar kvar tills klockan byter år, jag har alla möjligheter att göra tvåtusenfjorton hur jävla bra som helst, och det ska jag. Jag är redo~!
Det blev december och jag var trött hela tiden. Somnade hela tiden, överallt, sov mig igenom varenda tågresa och skoldag och ändå sov jag inte ens speciellt dåligt på nätterna. Var i Stockholm med skolan en dag, och jag vandrade omkring i stan med Sofie och tog kort på saker, åt på McDonalds och gick på en jättetråkig fotoutställning. Tre dagar senare åkte jag tillbaka igen. Jag hade ont i magen och grät nästan av nervositet på bussen dit, övervägde att strunta i alltihop och åka hem igen. Men det gjorde jag inte, istället satt jag på ett café i Gamla stan i tre timmar, fnissade med handen för munnen och pillade nervöst på min kaffekopp och fick höra att jag var duktig som hade vågat åka dit ändå, trots att det var så svårt för mig. Höll händer på tunnelbanan och kramades jättelänge bredvid en rulltrappa på t-centralen och på kvällen åkte jag till Huddinge med Amanda och Sofia för att se Kerbera.
Det här blev lite tidigare än vanligt då jag alltid brukar posta mina årliga sammanfattningar ungefär dagen innan nyår, men jag blev precis färdig och kunde inte hålla mig ifrån att publicera det direkt. Låt oss bara hoppas att det inte händer något under de kommande nio dagarna jag skulle velat ha med här. Det här har varit ett fint år, och saker har förändrats himla mycket. JAG har förändrats himla mycket. Jag är inte alls samma person nu som jag var i början utav året, och när jag tänker tillbaka inser jag att varje liten förändring har varit positiv. Jag har upptäckt min första riktiga idol sedan Tokio Hotel-tiden 2007, öppnats upp för en helt ny värld och lärt känna fler nya människor än jag någonsin gjort under ett år. Jag kan knappt minnas vem jag var innan allt det här, men det spelar mig egentligen ingen roll för jag tror inte ens att jag vill minnas. Jag har lärt mig att lämna gamla saker bakom mig, sluta älta gamla minnen och saker som varit och istället blicka framåt och se positivt på saker. Så för första gången tänker jag inte avsluta den här sammanfattningen med att skriva hur mycket jag kommer sakna år tvåtusentretton, tjata om hur fint det varit eller gnälla över hur hemskt det var. Det här har nog varit det bästa, mest lärorika året i mitt liv, allt har förändrats och jag har blivit som en helt ny människa, men nu blickar jag framåt. Nio dagar kvar tills klockan byter år, jag har alla möjligheter att göra tvåtusenfjorton hur jävla bra som helst, och det ska jag. Jag är redo~!