whirlwinds

det händer så mycket mest hela tiden men jag orkar aldrig skriva och berätta om det. det tar liksom stopp i hjärnan. nu har jag inte stopp i hjärnan för en gångs skull så det är lika bra att passa på.

 

det första som hände efter mitt senaste blogginlägg: det blev påsklov. jag gjorde mycket saker på påsklovet, väldigt mycket mer än jag brukar. första dagen åkte jag in till sjukhuset för att prata med en läkare som verkade totalt ointresserad av mig och allt jag hade att säga, så jag blev mest stressad och rädd och fick tvinga mig själv till att prata för allt jag sa tycktes irritera och tråka ut henne och jag kände mig så i vägen. fick i alla fall mediciner utskrivna, propavan mot sömnproblem och sertralin mot social fobi och depression och det var början på det värsta, mest psykiskt ansträngande påsklovet i mitt liv. de första dagarna låg jag mest stilla i sängen och grät, kunde inte äta, inte sova (sömnmedicinen sög för övrigt), orkade inte tänka eller bry mig om någonting och mådde bara jättedåligt. biverkningar av medicinen. resten av veckan orkade jag göra saker, men jag hade fortfarande en konstant ångest så stark att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. men folk tog med mig ut och gjorde saker, och det var bra för jag hade nog inte pallat en vecka ensam i det skicket.

 

på lördagen (jag tror det var på lördagen) var erica hemma i arboga, så hon hämtade upp mig och vi åkte till västerås och erikslund, lyssnade på rolig musik i bilen, sprang runt på ikea och skrattade åt alla namn på saker, provade hängmattor och fikade på espresso house. 

på söndagen drog veronica med mig på ÄVENTYR!!!!!!!!! dvs en jättespontan roadtrip till säters mentalsjukhus.

vanliga vänner när man inte träffat dem på ett tag ba "hej, ska vi ses och EH JAG VET INTE typ ta en fika?:)" 

veronica när man inte träffat henne på jättelänge ba "hej ska vi åka och bryta oss in i ett gammalt mentalsjukhus ikväll???:)" <3

men det var.................. trevligt? kan man säga att det var trevligt? jag vet inte. det var typ INTRESSANT i alla fall. och lite läskigt för jag är jättemörkrädd.

 

kom hem på måndagen och på tisdagen skulle jag egentligen åkt till eskilstuna och hälsat på ma, men det blev aldrig av. på onsdagen skulle jag åkt på någon spelning i västerås men det blev inte heller av, för jag mådde för dåligt. på torsdagen åkte jag till simon. vi satt i vasaparken och tittade på ankor, missade tåget hem till honom typ precis när vi skulle kliva på det så vi åkte buss istället, det var jättesoligt och jättevarmt ute och jag hade druckit typ två liter redbull innan jag åkte hemifrån. sent på kvällen gick vi till en lekpark, låg i en stor korggunga och tittade på stjärnorna och lyssnade på all time low, han hittade en katt och sen gick vi hem och drack varm chokladhavredryck och han spelade något spel som jag inte minns namnet på. jag fick ganska mycket ångest när jag blev lämnad ensam i hans rum för att sova, annars glömde jag liksom bort allt dåligt. att må dåligt. det gör jag typ alltid när jag är med honom, känner mig så lugn och trygg och mår bra liksom. låg mest och sov hela dagen därpå och sen åkte jag hem för att spendera helgen hemma hos pappa.

 

och det var typ det! gjorde en annan sak också.

beställde bråvallabiljett.

950kr fattigare men jag gråter inombords (och litegrann på utsidan också) varje gång jag tänker på det, för jag ska se all time low. JAG SKA SE ALL TIME LOW. jag kommer dö. det kommer bli så bra och fint och så jävla fantastiskt. ;_____;

 

jag redovisade mitt gymnasiearbete i onsdags också och jag är SÅ stolt. för att jag gjorde det, för att jag klarade av det, trots att jag mått som jag gjort och bara tänkt ge upp allt fram tills för en månad sedan och trots att jag inte klarat av att göra en enda annan skoluppgift i hela trean. JAG GJORDE DET. 

 

 

 

jag har inga bilder från början utav lovet på datorn för jag rensade den för ett tag sedan, men här har ni lite bilder i alla fall.