osammanhängande svammel 00.57
oj vad det absolut inte händer någonting i mitt liv just nu och oj vad jag börjar bli trött på det. på att ligga i sängen dygnet runt och stirra in i en vägg, på att vara miserabel och gömma mig under täcket och tröstäta, dricka femtiotusen koppar te om dagen och tappa kontakten med hela världen. jag är jättebra på det där med att isolera mig och stöta bort människor för att sedan ligga och gnälla över hur ensam jag är - men när jag mår såhär så vill jag liksom inte prata med någon. orkar inte prata med någon. vågar inte prata med någon, för jag känner mig så jobbig och tråkig och ivägen hela tiden.
det är höstlov och jag har legat instängd på mitt rum i ungefär en vecka nu, med undantag för helgen som spenderades hemma hos pappa - visserligen mest instängd på mitt rum där också, men i lördags blev jag övertalad att faktiskt kliva upp ur sängen och åka till örebro med pappa. vi åt sushi och gick på bio och såg annabelle, den var mest seg och långtråkig och bestod till 99% av jumpscares, själva filmen var inte alls speciellt läskig. blev besviken. :-( när jag kom hem igen var jag mest trött och ledsen, men det var en ganska trevlig kväll ändå. jag och pappa kommer så mycket bättre överens nu för tiden och det är jätteskönt.
söndagen var en mindre bra dag. jag vaknade och gick ner för att göra frukost, först råkade jag hälla ett halvt paket sojamjölk i min tröjärm, sen tappade jag en jättetung burk med tacosås på min tå så nu är den typ bruten. eller krossad. eller något. den är i alla fall ungefär tre gånger större än normalt och helt blålila och gör så ont att jag knappt kan gå ner för trappan utan att svimma. älskar mitt liv. ♥♥♥♥♥
...jag som hade tänkt åka till stockholm någonting på lovet men hur fan skulle det gå till :-( är alldeles för trött och orkeslös och omotiverad för att faktiskt försöka ta tag i saker, bry mig, planera någonting, men om jag klarar av att gå utan att svimma och gråta och skrika av smärta då och om jag hittar någonstans att sova ska jag nog försöka åka iväg på fredag eller lördag, i alla fall. för jag saknar mina vänner så himla mycket. jag har inte träffat någon vän (annat än typ min mamma) på flera veckor och mina vänner i stockholm har jag inte träffat sedan den tjugonde september, och det gör mig jätteledsen. det gör mig jätteledsen att vara ensam och det gör mig jätteledsen att alla är så långt bort och det gör mig jätteledsen att jag inte har några vänner här längre.
ensamhet gör mig så ledsen. hade en konversation med någon för ett par dagar sedan och kom fram till att jag älskar att vara själv, men jag hatar att vara ensam. det är liksom två helt olika saker. jag är en osocial och introvert människa som oftast trivs bäst när jag sitter för mig själv någonstans, för mycket kontakt med andra människor gör mig stressad och utmattad och jag tycker det är jobbigt att vara med folk för ofta. men att vara ensam är något utav det värsta jag vet. "det bästa är att ha någon att vara ensam med". jag önskar att jag hade det.
