whirlwinds

hej, det är måndag och jag sitter ensam i ett klassrum i skolan och är arg på allt. har någon självständigt-arbete-grej idag dvs inga riktiga lektioner och att bara sitta ensam någonstans i ett hörn hela dagen framför datorn kändes inte sådär omöjligt hemskt, precis som att ligga inne på mitt rum fast på en blå stol i ett tomt klassrum istället liksom, så jag orkade släpa mig upp ur sängen imorse och åka till skolan. fast det är jobbigt att vara här, det kan jag inte förneka trots att det är rätt skönt att sitta för mig själv och halvsova över bänken, lyssna på musik, hänga på tumblr och sånt. för jag är så himla osynlig här. resten av klassen sitter tillsammans i klassrummet intill och alla pratar och skrattar och är med varandra och här sitter jag. antingen blir jag ignorerad eller så blir jag bitchblickad och tittad snett på och jag ska inte sitta här och gnälla för jag vet ju att VILL JAG INTE VARA ENSAM SÅ FÅR JAG VÄL FÖR HELVETE SJÄLV FÖRSÖKA PRATA MED NÅGON men det känns mest meningslöst ändå. de flesta här är snälla, men de är bara inte ~*min typ av människor*~ och de få gånger någon här pratar med mig känner jag mig oftast så obekväm och nervös att jag nog hellre är för mig själv. några vänner har jag inte längre. varje höst drunknar jag i samma tröttpålivetochhataralltkänslor, varje höst tappar jag orken och motivationen till allting någonsin och vill sjukanmäla mig från skolan i ett halvår, men varje höst har jag kämpat mig iväg dit större delen utav tiden ändå för JAG FÅR JU ALLTID TRÄFFA MINA VÄNNER men nu har jag inga sådana här längre och skolan känns som en mer meningslös plats än någonsin. det är inte så peppande och motiverande att orka kliva upp och sätta sig på tåget under den värsta perioden av skoltrötthet när man vet att hela dagarna bara kommer spenderas timme efter timme tyst och ensam i ett hörn. det låter så gnälligt och jobbigt och löjligt att säga det men jag är nog ensammare än NÅGONSIN.

 

att inte ha vänner är tråkigt. eller jag har ju vänner, jag har jättemånga jättefina jättebra vänner MEN JAG HAR INGA VÄNNER HÄR. alla bor så himla långt bort och jag träffar dem så sällan och det är så tråkigt att den enda vänskap jag har med människor nu för tiden är över chatter och sociala medier. jag ÄR en osocial och introvert person och jag orkar inte vara för mycket bland folk och jag trivs bäst för mig själv, men nu har jag varit själv för länge. blir bara ännu sämre på att interagera med andra människor för jag gör det så sällan att jag nästan glömt bort hur man gör. jag vill inte gå dag efter dag utan att ens öppna munnen. vill inte vara osynlig. vill inte vara ensam. jag vill ha någon att prata skratta UMGÅS ha roligt med, vill ha någon att fika med eller springa omkring på stan eller b a r a  g ö r a någonting med. JAG VILL OFTA VARA FÖR MIG SJÄLV MEN JAG VILL INTE VARA ENSAM OCH JUST NU VILL JAG BARA VARA MED MÄNNISKOR HELA TIDEN FÖR JAG HAR ISOLERAT MIG FÖR LÄNGE. vill någon bli min vän????

 

i fredags kom erica till arboga och det var skönt att få prata och träffa och umgås med någon annan än typ min mamma för första gången på, jag vet inte ens? veckor?? månader??? vi åkte till köping och gick omkring på stan, hittade en affär som sålde jättemycket konstiga saker som smakade lakrits (lakrits-marmelad OCH !!!!!!!CHIPS SOM SMAKADE LAKRITS!!!!! det var något utav det konstigaste jag ätit i mitt liv), köpte smultronte och sprang runt inne på h&m och ica maxi. jag hade inte träffat henne på typ tusen år eller så så det var trevligt!

 

nu har jag nästan skrivit på det här blogginlägget i en timme, har suttit i samma hörn sedan klockan tio och jag ska sitta här i ungefär tre timmar till. ska på möte med min lärare + mina föräldrar och försöka lösa min skolsituation på något sätt, så jag i alla fall klarar av att åka hit och klarar av att gå ut trean. uh. det kommer nog bli jobbigt.